swirya

Notes to myself.

kategori: Personligt
Våga bryta mönster.
Satsa på mina drömmar. 
Gå till frisören. 
Få ordning i mitt kök.(möblerar och donar) 
Leva i nuet. 
Fotografera mera. 
Träffa nya vänner. 
Släppa dålig energi fri. 
Berömma mig för bra insatser och hårt jobb. 
Börja spara mer än jag gör. 
Ta hand om dom som ligger nära hjärtat. 
Utforska nya maträtter. 
Älska mig själv och låt inte andra trycka ner mig. 
Boka in ett resemål utomlands varje år. 
 
 

Min inflytt.

kategori: Personligt
*WILMA BLOGGA.* Haha, hej på er :D. Som ni väntat? Nuu har jag ÄNTLIGEN flyttat hemifrån till min egna lya på 52 kvadrat och allt går faktiskt jättebra. Måste ge ett sjukt stort TACK till min mamma, mina bröder, Mika och Elin som hjälpt till med allt gällande flytten. Betyder otroligt mycket ♥. Har en del grejer kvar att fixa och fler saker som ska köpas in, men för övrigt har jag det mesta för att överleva ;).
 
Trivs väldigt bra och bor väldigt fint. Nytt golv och nytapetserat. Bättre kunde det inte bli :). Självklart var det ganska jobbigt första natten, att byta boende, dessutom ensam, men nu känns allt så himla bra :). Inte skrivet på några dagar nu, men var iväg och köpte lite prylar till nätverket så det kunde komma i sin ordning, skyller på det, haha :). 
 
Pucko och Mango fick följa med också. Kändes mest naturligt då dem är mina bebisar.. Har dem på prov ett litet tag och ser hur det fungerar med tanke på att dem vart utekatter ganska länge. Går väl inte som dans på rosor då dem gjort sina behov utanför kattlådan.. Mindre kul.. Men vi får se hur det går. Dem lever rövare som fan när jag ska sova i alla fall och springer och klättrar hej vilt. Jättekul, speciellt när man ska upp och jobba, japp...Haha men älskar dem lika mycket för det ;). Nu ska jag sova och tagga sista passet av jobbhelgen imorgon! Vi hörs!
 
Här kommer lite bilder som jag plåtade idag. Hela köket fullt med disk på det. Fabulösa livet med egen lägenhet, yazzzz. 
 
 
 
 
 
 
 

Allt och inget om framtiden.

kategori: Personligt
Heeej! Funderar ni också om framtiden ibland? Ni är inte ensama för det gör jag också, haha. Vad man vill göra? Hur man vill leva? Vad man vill ha för yrke? Jag har på det senaste funderat mycket på detta med jobb. Eller ja det har jag funderat på det sedan jag gick gymnasiet. Under andra årskursen var jag helt säker på att att jag skulle bli egen företagare som fotograf och webbdesigner. Något som facinerat mig väldigt mycket. Men sedan under tredje årkursen vände det helt och jag kände att jag inte alls ville hålla på med det. Tror att kursen jag gick under trean inte alls föll mig i smaken och tyngde ner en ganska stor del till den vändningen. Läste grafisk design som jag verkligen tycker var riktigt roligt, men kursen tycker inte jag var speciellt givande. Jo alltså jag lärde mig mycket men det klickade inte riktigt. Dock var inte gymnasietiden så himla bra så det spelade också stor roll.
 
Well well. Sedan pratade jag skolans yrkesvägledare. Fick fylla i massa tester som skulle vägleda mig till något jag skulle passa mig, mina intressen och min personlighet. Kom dock aldrig riktigt fram till något. En dag kom jag och sa att jag ville åka på en bartenderutbildning utomlands. En annan gång hålla på med hästar som beridare, plugga och bli skådis, jobba inom media, bli personlig tränare. Haha vilken jävla berg och dalbana, ni får gärna skratta, det är ok! 
 
Sedan blev jag skoltrött, något extreeeeemt. Så hela "pluggavidaregrejen" hamnade lååångt bortom alternativ. Jag ville sluta plugga och börja jobba, ett tag iallafall var planen och sedan se vad som händer. And here I am. Jobbar inom äldreomsorgen/vården, något jag trodde inte skulle passa mig alls som nära också höll med om. Men vet ni vad? If you never try you will never know. Det fungerar! Jag trivs jättebra på mitt jobb och ångrar inte alls att jag sökte det. Det är varierat, socialt och (oftast) uppfriskande. Givetvis finns det dagar man vill glömma men det tror jag alla stöter på inom sina yrken. 
 
Så vad vill jag göra? Många kollegor och även vårdtagare har frågat mig om jag ska plugga vidare som undersköterska. (Man kan inte få fast anställning utan utbildning.) Och svaret är naaej. Det vill jag inte, det är inget jobb som jag vill hålla på med hela livet. Jag har ambitoner och har alltid haft. Jag tror jag är en person som gärna vill testa på nya erfarenheter, jobb och utmaningar. Jag brinner mycket för service, kreativitet, fart och glädje. Vill jag utbilda mig och börja plugga igen så ska det vara till hundratio procent, annars kan det vara. Ska jag plugga så ska det vara helhjärtat så man kan prestera och göra bra ifrån sig. Jag skulle aldrig söka en utbildning bara för att det är bra att ha. 
 
Så slutsats. Vad vill jag göra? Jag vet fortfarande inte. Jag inne mycket  på att jobba inom restaurang/café/bar vilket jag tycker är himla roligt. Fortfarande inne på fotograf, men mer som ett extrajobb. Inte på heltid utan kommer mest vara en hobby för mig. Något som hade vart fett är att jobba inom radio. Är mycket för sociala medier vilket hör hemma i liknande kategori. Drömmen om skådespelare lär nog aldrig dö ut. Kanske börjar jag en teaterutbildning? Ingen vet vad framtiden har att erbjuda, haha :). Kanske blir jag politiker, präst, poet, skriver en bok om mitt liv som ingen kommer läsa? Vi får se helt enkelt! Fram tills dess ska jag bara vara och leva i nuet. Det behöver man göra ibland! Allt löser sig, så småningom. Många borde lyssna mera till det och inte stressa sig fram. Vet du inte vad du ska välja för gymnasium? Det är ingen fara, du har många år att leva. 
 
Jag har dock ett livsmål som jag ska genomföra innan jag dör som är jobbrelaterat. Men det är en hemlighet ;). Dem bästa idérna ska inte alltid delas. Du vet aldrig vem som tar dem. 
 
Vet ni vad ni vill ha för yrke eller är ni helt ute på vilda enhörningar som jag? Eller kanske har ni erat drömjobb, något som ni vill hålla på med hela livet? Plz tell, läser gärna :). Massa text idag/ W 
 
 
 
 

Att flytta hemifrån.

kategori: Personligt
Okej, shooot. Detta med lägenhet, mina funderingar, tankar, feels osv. Skriver väl mest detta för att få en liten översikt för mig själv. Men kan likaväl publicera det på swirya så kan vi dela hjärnkontor för en stund. Jag har velat flytta hemifrån under väldigt lång tid. Blev seriös med det för ungefär ett tillbaka sedan när jag studerade och jobbade. Jag gillar att bo hemma, ibland. Jag älskar vårt hus, mitt rum, vår omgivning, vår lilla ort (I really do), Men vi alla vet ju hur skönt det hade vart med något eget. Inte bara det utan ett place där du kan skapa din egna regler, rutiner och din egna ordning. Största anledning är för att det unnar mig själv och det tycker jag är allra viktigast. Att man mår bra! 
 
Jag har sökt lägenhet runt om Jönköping ganska flitigt imellanåt sedan sommras. Köpt lite prylar, planerat funderat mm. Tanken var att jag skulle flytta ihop med min kära vän Lusen. (Finns både för och nackdelar med att dela boende.) Men eftersom det råder så stor bostadsbrist är det himla svårt att få boende i Jönköping, tyvärr. Så jag nappade på erbjudanet jag fick i Norra Hammar (där jag förövrigt jobbar.) Så här kommer mina plus och minus om allt som har med att flytta hemifrån/flytten att göra. 

Plus.
+ Nära till jobbet, på så sätt spar jag både tid och besninpengar. 
+ Närmre in till stan.
+ Billigare hyra att bo utanför än att bo inne i stan. 
 
Minus.
- Längre avstånd till mina vänner och familj. 
- Mer utgifter. Hyra, mat, försäkring, bredband, el osv. 
- Ensamheten, lol. 
- Att jag inte är fast anställd på mitt arbete, (vikarie) 
 
Alltså det kändes som det var otroligt mycket mer som cirkulerat, men mest funderat på om jag kommer att klara av att flytta eller inte. Det är just ensamheten. Jag älskar ju att vara ensam, verkligen. Men är så himla van att det alltid är någon hemma. Tror inte det blir på samma sätt här. Ur ekonomisk synvinkel ser jag inga större problem. Jag har alltid vart eknomisk (jobbat sen jag var sexton år, säger kanske en del?) och tjänar en stabil och genomsnittlig lön. Självklart kommer det bli en stor omställning för mig. Jag kommer få utgifter som jag tidigare inte ens haft någon aning om. Men det är sånt man lär sig. Jag gillar inte att planera livet till fullo. Utan saker och ting ska komma med tiden. Där med rutin och kunskap. Jag tar livet lite som det kommer. Jag är nog lite impulsiv trots allt. Sen handlar allt om att prioritera och det är också sånt som man tar lärdom av. 
 
Jag är sjukt pepp på att flytta, verkligen! Finally!! Som jag längtat. Jag tror detta komer bli kanon. Ser verkligen fram emot att få inreda min egna lilla lya, fylla mitt egna kylskåp med min favoritmat och bjuda hem mina polare på middag, haha. Jag kände mig till en början väldigt skeptisk, men det känns riktigt bra och jag tvivlar inte på att mina vänner kommer stötta mig i detta för jag tror dem vet hur viktigt och hur mycket det betyder för mig. Detta är verkligen ett stort steg mot rätt riktning i mitt liv, och jag är såå stolt över mig själv faktiskt. Det får man vara för jag är fan en jävla kämpe :). 
 
Ska bli himla roligt att få dela med mig av allt detta här på bloggen med er. Några har ändå vart med sedan jag var startade upp för flera år sedan. Ska bli himla spännande! Nästa steg är att skriva kontrakt och bestämma datum för inflyttning. Wiie! Är ni med mig? Om inte? Det gör inget, jag ska stå på egna ben, som jag alltid gjort och alltid kommer att göra. Oj lång text det blev, aja nu har jag lättat svarta hjärtat :). / W 
 
 
 
 

Mitt vilda, helsjuka, tragiska och galna 2014.

kategori: Personligt
Januari!

Invigde 2014 med ett ganska misslyckat nyår, haha. Tränade en hel del på gym. Tränade både Flame och Tose en hel del. Blev lilahårig. Hade sjukt roliga utgångar. Pluggade och jobbade! 
 
Februari!

Gjorde mitt gymnasiearbete som bestod utav fotografering! 
 
Mars!

Köpte studentmössa, var på 100 dagars studenfest. Var aktiv på gymmet och tränade hästarna. Flame flyttade med sin ägare till nytt stall. Hade fotografering med Sabina! 
 
April!

Fotade lite. Hade sjukt rolig (och lite misslyckad) fest hos mig med människor från skolan!
 
Maj!

Fyllde 19! Mitt liv gick i tusen bitar och gjorde två inlägg under hela maj. Skriver i bloggen att det var min jobbigaste period under hela mit liv, and it was. Beställde nervöst min fina balklänning! Tose och jag var ute på vår absoluta bästa show någonsin! Slutade helt med tränigen.
 
Juni! 

Gick balen och tog studenten med fantastiska vänner!
 
Juli!
Tattuerade mig, piercade naveln, sommarjobbade på mossen, festade, busade och tränade T. Var lycklig över att all skolpress äntligen var över! Åkte ner till Ronneby med tjejerna. Köpte nya grejer till znozen. Lättade mitt hjärta om skrev ett inlägg om mitt kaotiska år. Hade misslyckad midsommarfest hemma hos mig där min kamerautrustning blev stulen. Mitt liv, mitt allt, min älskade sony.. 
 
Augusti!
Min älskade ålänning Em kom till Småland, saknade vän! Fick jobb som restaurangbiträde! 
 
September!

Började resan med att gå tillbaka till det gamla jag med blont hår! 
 
Oktober: 
Jobbade på restaurangen, gjorde en musikvideo i Niellos tävling (som tyvärr inte verkade så seriös.) Började jobba inom socialtjänsten som vårdbiträde. 
 
November: 

Rockade som avatar under halloween och vann förstapris för utklädnad vilket var en resecheck. Började jobba på heltid. 
 
December!

Hade en ganska kass jul, firade en ganska misslyckad juldag, men fick en rolig nyårsfest hos Lunne! Kom igång med träningen igen efter uppehåll!

And here I am! Alltså vet inte riktigt hur mitt 2014 ska beskrivas. Jag har lärt mig så sjukt jäva mycket detta året. Om människor, vänner, idioter och inte minst om mig själv. Vart med om saker jag aldrig någonsin vill uppleva igen i hela mitt liv. Punkt! TAGIT STUDENTEN! Gått balen!!!!! Haft en jävla bra gymnasietid trots att det inte var så bra i dåläget, men såhär i efterhand, fan vad jag saknar det! Haft jättesnälla vänner och nära som stöttat mig så himla mycket, utan dem hade jag inte vart där jag är idag! Livet rullar på, tyvärr är allt ännu inte riktigt bra. Motgångar har blivit lite som min grej, tyvärr. Men den största stormen är över och så jävla stolt att jag klarade den, för ja den har vart helgalen. Men överlevde jag 2014 tror jag fan att jag klarar 2015 också :). Kämpar vidare!
 
Jag hoppas ert år, (NI mina fina läsare) vart bättre än mitt, och att det var lite mer rosor än ris :). Visst självklart kommer det alltid finnas motgångar, men till en gräns, (kan man tycka). Vill i vilket fall skicka iväg lite styrka till er där ute som läser här att aldrig ge upp och att ni alltid ska vara er själva! Ni är så jävla bra PRECIS som NI är! Stor bamsekram till er alla!!!!! Tårar som trycker, gud vilket JÄVLA år! Nu rockar vi 2015!!! haha/W
 
 
 
 
 
 
 
 

Life goals.

kategori: Personligt
- Flytta hemifrån.
- Investera en Audi. 
- Köpa en alldeles egen häst. 
- Skapa ett eget företag. 
- Tjäna pengar.
- Uppnå en talang.
- Hitta livets lycka. 
- Leva. 

Vad har ni för mål i livet ♥? 

 

Fem fobier.

kategori: Personligt
- Nålar. Fy BLÖ säger jag. Hade inga problem med detta tidigare när man tog vaccin, stelkramp eller liknande. Men efter att fått ta blodprov när man är svårstucken = me don't like at all! När dem får sticka flera gånger på flera ställen och kolla efter kärl över hela kroppen. Blöö jag ryser. 
 
- Att ta puls är något som jag tycker är riktigt obehgligt, likaså att leta kärl i armväck. Hatar när folk tar mig i armväcken. Sjukt weird, yes. 
 
- Jag kan inte sitta bredvid någon hud mot hud, alltså arm mot arm. får panik. Varje gång jag ska kolla på film så får jag säga till minst fem gånger att personen bredvid måste flytta på sig, lol. 
 
- Ända sedan jag var liten har jag tyckt att människor som vaknat upp ur narkos är riktigt läskiga (utifrån att kollat videos, haha.) Folk som varken vet vad dem gör eller vad dem säger. Likaså folk som är extremt påverkade tycker jag är ganska obehagliga. 
 
- Bada i sjö. Vet inte hur länge sedan det var jag badade i en sjö? Två, tre år? Fiskar, smuts, gud vet vad vad som döljer sig under den svarta ytan. Badade alltid med foppatofflor på mig, hahaha. Pin. 
 
Vad har ni för sjuka fobier :D? Bring it!!!!
 
Första bilderna som redhead, haha :). 

3 things.

kategori: Personligt
3 saker jag älskar
- Tose.
- Träna. 
- Mat. 

3 Saker jag stör mig på ofta
- Människor.
- Lathet. 
- Omotivation.

3 saker jag vill göra innan jag dör

- Vara lycklig. 
- Flytta hemifrån. 
- Starta ett eget företag. 

3 saker jag säger ofta

- Cp. 
- Gummeluttan. 
- Fan. 

3 saker jag tycker om att göra
- Träna. 
- Fota. 
- Festa. 

3 saker jag är bra på
- Säga vad jag tycker. 
- Äta mat. 
- Sova. 

3 saker jag är dålig på
- Att släppa saker. 
- Impulsköp. 
- Beslut. 

Hjärtat bankar klockan fem på natten.

kategori: Personligt
Jag har länge funderat på att skriva dethär inlägget. Tankarna har vart otroligt många. Ska jag våga dela med mig av den här tiden? Kan man kalla denna otroligt jobbiga och tunga tid för erfarenhet? Hur kommer folk att se på mig? Kommer dem att se det som att jag vill ha uppmärksamhet, om inte värre, att jag söker bekräftelse? Kommer dem att se mig som den svaga länken? Är jag tillräckligt stark för att dela med mig av något som är såhär pass personligt? Detta inlägg kommer aldrig att vara en förlåtelse för bloggens lidande, aldrig. En stor anledning till att dela med mig av denna tidpunkt i livet är för att kunna motivera och inspirera andra unga och kanske äldre själar därute som kanske vart, är eller kommer att vara med om något liknande. Jag har alltid, trots mitt svarta hjärta som jag humoristiskt sätt brukar beskriva mig själv som känt väldigt stor empati för andra människor. Inte minst mina nära och kära. Jag har sedan dagis alltid bestämt att alla ska få vara en del av gemenskapen. Sedan har man givetvis formats av samhället med åren, något som jag tycker är otroligt sorgligt, att samhället kan ha så stor makt. Men i grund och botten är jag en väldigt givmild person som älskar att kunna hjälpa andra människor, och likaså djur. 
 
Sedan en tid tillbaka, närmare över sex månader har jag mått väldigt dåligt som vissa av er kanske känt av i bloggen. Jag är inte personen som vill visa mig svag och håller därför ganska mycket för mig själv. Bloggen finner jag inte heller som någon personlig dagbok utan ett ställe att dela med mig utav mina bilder och annat händelserikt som händer i livet. Till en början trodde jag att jag drabbats utav utbrändhet. När man kommer till den punkt när man pressar sig själv alldels för hårt som gör att kropp och psyke inte orkar med dem vardagliga rutinerna. Det började bli jobbigt att åka till stallet, jobba, träna och inte minst att gå till skolan. Något som jag tänkte skulle gå över om några dagar, för visst har vi alla dippar i livet när det känns lite trögt? Något som jag kallar för omotivation. Men det som jag trodde var en utbrändhet fick aldrig ett slut. Jag gick väldigt länge och mådde otroligt dåligt psykiskt av olika anledningar som jag väljer att inte dela med mig utav. Det är något som är personligt. För visst har vi alla våra problem? Mitt tillstånd var inget jag ville att mina vänner skulle få veta av. Jag är ofta den som hörs och syns ganska mycket, något som är omedvetet. Alla har vi olika personligheter och jag är ofta den individen som är glad, sprallig och galen. Hur kunde hon som alltid var på topp vara så trasig långt innanför den starka fasad till utsida? Det var länge svårt för mina kompisar att tro. Varje dag började bli en kamp. Vissa dagar var bättre en andra, men många dagar var otroligt jobbiga. Jag orkade inte ta tag i mina vardagliga sysslor så som jobb, häst och plugg. Jag tvingade mig själv att träna, något som höll mig motiverad som jag hade gett mig faan på att jag skulle klara. Det började bli jobbigt att ta sig till skolan. Jag orkade inte plugga, fick koncentrationssvårigheter och hamnade därför efter en hel del i skolarbetet. Resultatet av detta blev ännu mer skolk och frånvaro. Det fanns länge en känsla inom mig som alltid tyngde ner mig. Ni vet den typ av känsla som man inte riktigt kan sätta ord på. Så fort något positivt i livet hände som gjorde mig glad fanns det alltid något som tryckte ner mig, alldeles för långt.
 
Den senaste tiden har vart fylld av ångest, stress, panikattacker, oro, skuld, drama, bråk, alkohol, droger, polis, ambulans, tårar, svaghet, psyk, medicin, överdos, olycklig kärlek och olycka. 
 
Jag har vart på botten. Jag har gett upp, tappat greppet helt, inte minst om mig själv. Funnit livet som något jobbigt och meningslöst. Jag har gjort flertal saker som jag verkligen inte är stolt över, som jag vid den tidpunkten inte brydde mig om. Något som för mig inte kvittade när man möter den gräns när ingenting längre spelar någon större roll. 
 
Jag kom till en punkt där jag kände att jag var i stort behov utav hjälp, ofrivilligt. Jag försökte flera gånger övertala mitt inre att jag faktiskt behövde vägledning att hitta tillbaka till mig själv och försöka finna min styrka. Jag väntade länge att allt en dag skulle få ett slut. Att all oro, stress och ångest skulle lägga sig. Att problemen skulle minska och att jag skullle gå tillbaka till mitt riktiga jag. Det var av en slump jag en dag totalt bröt ihop inför en helt okänd människa, som senare blev min räddning. Det är med tårar i ögonen jag skriver hur otroligt tacksam jag är över att hon finns och att hon ville hjälpa mig. Något jag kommer vara evigt tacksam för och bära med mig hela livet. Jag bekskriver denna människa som en mänsklig levande änglavakt. Denna person hjälpte mig, stöttade mig på alla sätt en människa kan göra. Hon fick mig att orka och tog mig på största allvar. Vid den tidpunkt när mina närmsta vänner försvann som också gjorde allt mycket jobbigare. Utan henne hade jag aldrig tagit studenten, jag hade inte heller kunnat se mina äslakde klasskompisar springa runt i sina mössor med rosor runt halsen.
 
Allt blev bättre, ett tag. Jag tog studenten. Höll masken ett väldigt bra både vi middagen och under talet inför hela årskurs tre trots att det var en otroligt jobbig dag. Att splittras från mina underbara vänner, min trygghet som alltid funnits där, lyssnat och stöttat mig. Men sedan brast det. Alla känslor kom på en och samma gång. En blandning av lycka, sorg, oro och tacksamhet. 
  
Dagarna efter studenten blev bättre. Det var en stor press som släpptes från mina axlar. Vid den är tidpunkten har jag slutat träna både mig själv och hästen för länge sen. Något jag trodde skulle avlasta och underlätta min vardag och mitt tillstånd. Något som inte hjälpte över huvudtaget. Det blev värre och jag var för inte alls länge sedan inte långt ifrån att släppa precis allt. Detta för att inte hittat någon bättre utväg. Men djupt där nere i mörkret fanns en vändning, min andra räddning utav mina underbara närmsta vänner och min saknade syster. Dem satte sig ner och bara pratade. Ett ganska tufft samtal men som för mig betydde otroligt mycket. Något som fick mig att helt få en helt annan bild på livet. Något som jag är otroligt tacksam för. Jag kan inte riktigt beskriva hur, men dem sa så himla viktiga och bra saker om både mig och dem själva. Mitt i allt har jag vaknat upp. Slutat tycka synd om mig, som man desperat gör. Jag är inte återställd, det kommer ta sin tid. Men att ha en helt ny syn på livet är för mig något jättestort. Jag trodde aldrig, över min döda kropp att jag skulle klara det. Jag trodde aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle ta studenten och det bevisar på hur stark jag är, hur långt jag har kommit. Det blir bättre, kanske inte idag eller imorgon. Men det kommer. Livet är underbart hur jävla tufft, mörkt och jobbigt det än har vart. Jag är otroligt TACKSAM över mina underbara vänner, min änglavakt och mina klasskompisar för att alltid trott på mig. 
 
Om ni tycker detta var intressant har jag en liten "livsguide" att dela med mig utav, som jag själv tar hjälp av varje dag för att finna mig själv och behålla lugn, styrka och självförtroende. Det finns massor att skriva, men känner att det här räcker. Jag hoppas över hela mitt hjärta att ni som kollar in här varje dag mår bra. Lever, andas, skrattar, älskar och är friska, för man vet aldrig vad som väntar. Ta hand om varandra och var er själva ♥

Night thoughts.

kategori: Personligt
Gått och funderat på en sak, detta med självkänsla och självförtroende. Jag tycker alla borde sluta vara så kritiska mot sig själva på den fronten. Att sluta hitta fel och brister hos oss själva. För alla blev vi skapta på ett speciellt sätt. Ser olika ut och har olika egenskaper, det är det som gör oss själva unika, på vårt egna sätt. Jag klagar ofta på att jag har för små läppar, för stora höfter, små bröst, stora lår, ful näsa osv. JA, alla hittar vi våra brister och "fel" som vi kallar det. Men egentligen? Det är så jag är skapad? Mina höfter kommer jag troligtvis inte kunna träna bort. Det är så jag ser ut. Och oavsätt hur vi alla ser ut, borde vi vara stolta över oss själva. Att kunna älska sig själv är något som jag tycker är så himla starkt. Det är inte egotrippat över huvudtaget, inte ens att säga att man är störst, bäst och vackrast. För vet ni? Vet ni vem ni kommer leva med resten av ert liv? Jo, er själva. Så varför gå och trycka ner er själva? Självklart kan man förändra och starka kroppen genom träning, MEN, oavsätt vikt, långd, tjock/smalhet, ni är alla precis lika fina som ni är :). Glöm aldrig det. Och om folk någonsin försöker trycka ner er. Ignorera dem, låt dem inte ta din energi, det är det inte värt!
 
Så dagens peptalk. Lär att älska er själva, sluta kritisera och jämföra dig själv med andra. Du är precis lika fin som du är, och det ska ingen kunna ta ifrån dig :). 
 
Ibland kan jag känna: "Men gud, undra vad dom tycker om mig". Men egentligen? Ärligt talat, vem bryr sig? Jag får vara precis som jag är. Älska vem jag vill, ha vilka kläder jag vill, sminka mig hur jag vill, käka vad jag vill, lyssna på vilken musik jag vill, osv. Lägg inte energi på vad andra folk tycker om dig själv. För det som spelar någon roll, det är du själv! 
 
Och en annan grej! Komplimanger. I FREAKING LOVE IT! Känner mig så himla jobbig ibland som ger positiva saker om människor hela tiden. Men vet ni hur bra det är? Det stärker både självförtroendet och självkänslan. Hur varm blir man inte när någon säger att man själv är fin? Jag älskar att ge komplimanger. Fina klädesplagg, utmaningar, träningspass, sminkningar osvosv. Var inte rädd för att ge komplinger, cuz it's awesome! Visst att folk tror jag är bisexuell för att jag tycker en del tjejer är hur vackra och fina som helst, som jag ibland ofta säger rakt ut. Men vad spelar det för roll? Eller på fyllan (när självförtroendet är på topp ;)) gav jag en komplimang i helgen till en tjej med jättefint hår, hon blev jätteglad och tackade så snällt :). 

Hej! Det här är jag. Wilma 19 år. Jag tycker jag är stark nog att säga att jag är fin, snygg, vacker osv fast jag många gånger tvekar, speciellt utan smink. Men jag är fin, det är du också! Fick höra från en polare att någon på min förra skola frågade varför jag hade keps på mig. Man bara hur orkar du? Du har ju förfan keps på dig själv? Vissa människor alltså. Ibland känner jag bara såhär ↓, och det får man göra! Var dig själv och ge fan i vad folk tycker om dig! Deeptalk från nattugglan 02.00/w
 
 
 
 

My first tattoo,

kategori: Personligt
Baaaam! Nu saknas bara några magrutor ;). Så himla nöjd :D. #watchoutfornaked #whothehellcares
 

Tattoo

kategori: Personligt
Heei! Bra dag idag. Börjat sätta igång Toselino nu efter ett längre uppehåll. Känns bra! Lika så träning med mitt egna fläsk. Tränat både styrka och löpning idag. Hoppas på att komma igång med löpning ordentligt snart och förnya gymkortet. Träning kommer aldrig bli överskattat :]. Imorgon ska jag faktiskt gadda mig. Livets första. Weei! Velat göra det jättelänge och får passa på när det finns tillfälle. Blir citatet här nedan från vampire diaries ♥. Världens bästa tv-serie och ett citat som beskriver mig väldigt mycket. Looove ♥. Kommer sitta så himla fint på vänster revben. Och nyligen piercat naveln, ett hål jag velat göra sen jag var femton bast liksom. Haha. Så himla fint! Även fast nära tycker att tattueringar och piercingar är överskattat eller onödigt så ska man alltid, varenda gång lyssna till sig själv. Bryr mig faktiskt inte om att folk anser att det är töntigt. Jag är en tönt och kommer alltid vara 8). Den kommer sitta där utav en personlig anledning. Slutsats → Lyssna till dig själv och låt inte människor ta din energi och trycka ner dig! För det är det som gör dig själv till den starka individ du är, att vara preciiiis som du är. Det ska någon aldrig någonsin kunna ändra på :). 
 
 
 
 
 
 

131015.

kategori: Personligt

Kära vän

Underbara individ

Saknade själsfrände

 

Något står tomt. Rummet i mitt hjärta. Saknaden. När någon känns så nära, men ändå är så himla långt borta.

 

Idag är det 1 år, 10 månader och 14 dagar sedan du försvann, gick bort, avled, dog. Just den dagen som kunde kännas som vilket annan dag som helst, den kommer alltid för mig vara oförglömlig. När du min vän sågs för allra sista gången och förblev den vackra ängeln som du alltid vart.

 

Hade jag fått chansen, chansen som du aldrig fick hade jag offrat allt för dig, bara för att få se dig en allra sista gång. Att få känna dig, att få prata till dig. Säga hur mycket jag älskar dig. Att kunna känna lyckan jag hade tillsammans med dig, att känna glädje och att kunna ta ett farväl. Men på en sekund, är allt borta, och du kommer aldrig mer tillbaka. Inte ett ord, inte ett ljud. Allt blir mörkt och kvar förblir ett sort kvarlämnat sår. Smärta och en obeskrivlig saknad. Att sedan gå och vänta på en förlåtelse som aldrig kommer komma.

 

Varje dag är en kamp, en kamp mot verkligheten. Vi möter den alla, alldeles för ofta. Vi ställs inför stora val. Ofta håller vi oss starka, men ibland bryts vi isär, ger upp, tappar hoppet. Men vi tar oss tillbaka för vi vet aldrig hur starka vi är när styrka är det enda valet vi har. Det är okej att inte vara okej. Det är okej att ge upp och det är okej att vara svag. För du tar dig tillbaka och du återfinner den styrka som alltid funnits där.

 

Alla har vi något sätt förlorat någon i vår omgivning, kanske en familjemedlem, ett husdjur, eller en släkting, och genom detta tal vill jag hylla min otroligt saknade själsfrände. Mitt allt. Varje gång jag tappar hoppet och känner för att ge upp, då kommer jag alltid och tänka på dig, den som har fått mig att hålla kvar så länge, för jag vet, jag vet, att vi en dag kommer återförenas. Jag kommer att se dig igen. Och jag kommer kunna säga hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag längtat efter att se dig.

 

Vila i frid min vackraste ängel.

 

 


Throwbackthursday.

kategori: Personligt
#TBT. Om jag saknar mitt hår, jag gör faktiskt det, sorgligt nog, men jag trivs i rött och lila (där fick ni svaret också, hehe, det är dock mer en bladning av mörkrött/lila) jättebra också! Tänk vad en hårfärg kan göra, höhö. #selfie? Welcome home ;). 
 

Long list.

kategori: Personligt
1. Om du fick en son nu, vad skulle han heta? – Skype, Victor eller William.
2. Vilken var den senaste filmen du såg? – Föräldrarfällan, haha. 
3. Har du bra självförtroende? – Över lag helt ok. 
4. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? – Blir klar med allt skolarbete. 
5. Nämn tre saker på din att-göra-lista? – 1. Vara glad. 2 Vara lycklig. 3. Punkt 1 & 2. 
6. Beskriv ditt drömutseende! – Vältränat men absolut inget måste, men framförallt en speciell personlighet. 
7. Skriv namnet på någon du ser upp till – Ian Somerhalder. 
8. Någon du har kysst - Polare. 
9. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? – Naaej. 
10. Den du senast sov över hos – Andrea! 
11. Vem skrev du senast med på Facebook? – Gruppkonvo. 
12. Är du nöjd med din profilbild på Facebook? – Hihi ja, så mjukt och fint fönsterljus. 
13. Vad väljer du, godis eller chips? – Geeudis all the time. 
14. Pinsammaste minnet från skoltiden? – När mitt glas med mjölk "halkade" hur handen på mig i matsalen så en annan elev fick det rakt i ansiktet ;). 
15. Hur uppvaktar man dig? – Få mig sysselsatt, haha. Sen äääälskar jag rosor. Hehe. 
16. Har du rykten efter dig? – Hade gärna velat höra. Haha.  
17. Din absolut sämsta egenskap? – Att jag är extremt pinsam och säger vad jag tycker oavsätt vad. 
18. Din bästa egenskap? – Ofta väldigt pratglad. 
19. En låt du är beroende av? – We can't stop - Miley Cyrus. 
20. Vad stod det i ditt senaste sms? – Min mobil fungerar inte :(. 
21. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? – Kate Winslet.
22. Kan man vara vän med sitt ex? – Jag hade nog inte valt det. 
23. Har du kysst en kompis? – Ja, vem har inte? 
24. Hur ofta dricker du alkohol? - Alldeles för ofta xD. Fablife of 18.
25. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger? – Sägs ju vara mindre bra. 
26. Vad hatar du? – Julskinka, idioter, elektricitet, bacon och skyltdockor.  
27. Hade du kunnat ha distansförhållande? – Om kärlek övervinner allt så självklart! 
28. Vad handlade din senaste dröm om? – Om något alldeles underbart. 
29. Vad väger du? Är du nöjd med det? – 70 kg. Hade inte tackat nej till 50 kg men tränar man regelbundet så klart man växer på sig. 
30. Hur lång är du? – 177 cm kanske? 
31. Vilken är den bästa svenska filmen? – Finns det ens någon?  
33. De bästa svenska skådespelarna? – Joel Kinnaman och Alexander Skarsgård. 
34. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight? – Har inte sätt HP så Twilight får det bli. 
35. Ditt humör för tillfället? – Glad! 
36. En vacker person? – Någon som gör mig glad!
37.Har du instagram? – @swiryax
38. Vem kramade du senast? – Lusen. 
39. Vem träffade du senast? – Olivia.  
40. När slog du dig senast? – Juldagen, usch. 
41. Någon du vill träffa? – The vampire diaries cast! 
42. När grät du senast? Varför? – Kan faktiskt inte minnas vilket är awesome. 
43. Sminkar du dig varje dag? – Jaaaa, nästan alltid.
44. Vem är du mest lik, mamma eller pappa? – Min far.
45. Är du helsvensk? – Yees. 
46. En artist du inte gillar? – Fun tror jag dem heter? 
47. En artist du gillar? – Miley, JB, Avicii, One Republic, Lady Gaga. Blev visst 5 men listan kan göras lååång!
48. Vad är det bästa som hänt dig? – Jb's konsert var speciell faktiskt. 
49. Vad vill du bli när du blir äldre? – Lycklig, men om jag får drömma, skådespelare eller artist. 

.

kategori: Personligt

En tanke.

kategori: Personligt
Vill tillgäna detta inlägg till min fina vän Lizzie, som igår fick somna in på grund av livmoderninflamation. Kommer sakna ditt varma bemötande när man alltid kommit innanför dörren. Tack för all kärlek du gett oss. Du lämnar en stor saknad, vila i frid ♥. 
 
usch vad jobbigt det är. 

When not even music can heal you, it's damn bad.

kategori: Personligt
Hej vänner! Önskar jag kunde skriva ett kul och peppande inlägg om hur jävla bra allt är. Men det är det inte, inte alls. Har en hel våg med känslor, tjugofyra timmar om dygnet, hela tiden. Saknad, besvikelse, ångest, smärta, sorg. Har ingen lust till något alls. Vill inte gå till skolan, orkar inte gå till skolan, orkar inte plugga, orkar inte ta mig till bussen, orkar inte träna, orkar inte ta mig till stallet osv trots att jag tvingar mig till det varje dag. Allt är så jävla mörkt och tugnt just nu. Tragiskt men sant. Kommer säkert ångra att jag publicerar det här, för det är såå inte jag. Och jag vill inte vara den personen. Var är av och på knappen? Nej, det finns ju ingen. Det är som att simma mot ytan, men alltid är det något som drar en tillbaka, ända ner till botten, varenda jävla gång. Kalla det depression, utbrändhet? Whatever, jag hatar båda uttrycken andå. Måste vart det mest djupa som någonsin skrivits här. Fan, ta hand om er, och jag vet att jag inte är ensam om att må såhär. 
 
 

What for?

kategori: Personligt
Varför läser ni min blogg? Hade vart väldigt intressant att läsa i kommentarerna. Tell me. All of you. 

Seven things.

kategori: Personligt
- Jag skakar på händerna när jag blir nervös. 
 
- Tycker grillat kött är riktigt vidrigt men gillar doften som påminner om sommar. 
 
- Jag är närsynt (när man ser dåligt på långt håll) så har egentligen glasögon. 
 
- Jag har 53 stycken bloggar in min bloglovin-lista. Hehe. 
 
- Min hårddisk är full och har vart i flera veckor så måste radera något varje gång jag vill lägga över bilder. fu. 
 
- Nu när jag är ledig har jag vänt på dygnet helt. Ingen bra. 
 
- Jag har inget roligt att blogga om så det var därför jag skrev dethär inlägget. Haha
 
Från RCH 2013. Haha hästens uttryck, "if you don't switch direction I will break your bones bitch."
 
 
 
 

<

 Image and video hosting by TinyPic
Hej och Välkommen till min dagbok.
Wilma heter jag, galen och kreativ tjej på
23 år som befinner mig i staden Jönköping.

Tidigare studerat media/foto men
jobbar nu som lagermedarbetare och har en stark vision om att bli brandman. Jag bloggar tyvärr inte flitigt längre, men loggar in när jag känner för att dokumentera.

Är tidigare fodervärd åt min vita springare
Tose som bloggen kretsade mycket kring.
Blev himlens finaste ängel 180809 ♥

Idag är jag en stark och positiv individ som brinner för fotografering, inredning,
skapande, konst, träning, umgänge,
hästar, mat,
veganism, jämdställdhet,
psykisk ohälsa och mina katter!