Kära vän

Underbara individ

Saknade själsfrände

 

Något står tomt. Rummet i mitt hjärta. Saknaden. När någon känns så nära, men ändå är så himla långt borta.

 

Idag är det 1 år, 10 månader och 14 dagar sedan du försvann, gick bort, avled, dog. Just den dagen som kunde kännas som vilket annan dag som helst, den kommer alltid för mig vara oförglömlig. När du min vän sågs för allra sista gången och förblev den vackra ängeln som du alltid vart.

 

Hade jag fått chansen, chansen som du aldrig fick hade jag offrat allt för dig, bara för att få se dig en allra sista gång. Att få känna dig, att få prata till dig. Säga hur mycket jag älskar dig. Att kunna känna lyckan jag hade tillsammans med dig, att känna glädje och att kunna ta ett farväl. Men på en sekund, är allt borta, och du kommer aldrig mer tillbaka. Inte ett ord, inte ett ljud. Allt blir mörkt och kvar förblir ett sort kvarlämnat sår. Smärta och en obeskrivlig saknad. Att sedan gå och vänta på en förlåtelse som aldrig kommer komma.

 

Varje dag är en kamp, en kamp mot verkligheten. Vi möter den alla, alldeles för ofta. Vi ställs inför stora val. Ofta håller vi oss starka, men ibland bryts vi isär, ger upp, tappar hoppet. Men vi tar oss tillbaka för vi vet aldrig hur starka vi är när styrka är det enda valet vi har. Det är okej att inte vara okej. Det är okej att ge upp och det är okej att vara svag. För du tar dig tillbaka och du återfinner den styrka som alltid funnits där.

 

Alla har vi något sätt förlorat någon i vår omgivning, kanske en familjemedlem, ett husdjur, eller en släkting, och genom detta tal vill jag hylla min otroligt saknade själsfrände. Mitt allt. Varje gång jag tappar hoppet och känner för att ge upp, då kommer jag alltid och tänka på dig, den som har fått mig att hålla kvar så länge, för jag vet, jag vet, att vi en dag kommer återförenas. Jag kommer att se dig igen. Och jag kommer kunna säga hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag längtat efter att se dig.

 

Vila i frid min vackraste ängel.