Länge sen jag skrev något om lille Toselino. Han flyttade till ny (och helt fantastisk) ägare för ett par veckor sedan. Det är en liten tjej på nio år som pysslar och tränar honom ett par dagar i veckan. Var där för några dagar sedan och hälsade på skrutten. Han var så himla fin i kroppen och såg ut att må hur bra som helst. Känns verkligen jättebra att han fick hamna där, kunde inte bli bättre. Dem gillar honom hur mycket som helst så det känns helt underbart. Red honom till och med en liten sväng vilket jag inte gjort på flera månader. Det lever jag länge på. Den känslan, den är oslagbar. Vita springaren på ett öppet fält. Som jag saknar honom...Den tiden vi fick. Den får man bara en gång i livet. Så tacksam för det, finaste själ.