Hade som skrivet båda pållarna idag. Med Flame blev det först en liten stund i boxen där jag flätade manen och borstade lite. Sedan tog jag ut henne på den blivande ridbanan i repet med sticken. Hade lite tankar om vad som skulle hittas på vilket var att träna på stopp, inkallningar, trygghetsträning med sticken och lite travarbete. Tidigare med Flame har det inte funkat alls från marken (vilket det inte gör från ryggen heller riktigt). Hon har bara sprunget och kollat på allt runt omkring. Haft problem med att fokusera och finna någon tillit eller trygghet. Ena stunden har en övning funkat och nästa stund inte osv. Men idag så föll flera polätter ner vilket var riktigt kul. Jag har trots allt hållt på med henne ett ganska bra tag och det var inte förens idag hon och jag har blivit ett team. Det har vart Flame och sen har det vart jag liksom. Inget oss.

 

Vad hände då? Trygghetsträning gjorde stoor skillnad. Att svisha och nudda sticken över hela kroppen på henne. Hon var lite osäker som tidigare men spänningen släppte efterhand. Övningarna vi utförde funkade väldigt fint så som inkallningarna, och något som jag själv ofta har svårt med är vila. Med Tose är det ofta ett trick, belöning och så går vi på nästa. Men idag så stod vi länge efter varje litet moment och berömde, smekte ("klappade") vilket hon behöver. Hon behöver utrymme för att tänka villet gav massa resultat. Känslan inom mig själv var väldigt lugn och avslappnad vilket också hade stor påverkan. Efter massa skrittarbete så släppte jag henne lös och tänkte hon skulle få trava runt lite. Först så gick hon upp i varv och visste inte vad hon skulle göra. Höger, vänster, rakt fram, waaow, shit var ska jag. Lät henne hålla avståndet och när jag såg att hon ville komma (vilket jag inte trodde att hon skulle göra) så bjöd jag in henne och efter det så släppte allt. Tryggheten fanns där. Helt otroligt. Skickade ut henne på volt och hon stannade kvar!!!!!!! Kallade in henne igen, vilade, skickade ut henne och bad efter trav. Travade och upprepade sakerna igen. Sååå glad. Låter jättebarnsligt men spärren släppte och dörren öppnades. Trodde seriöst aldrig att jag skulle kunna longera henne löst stora Pansarvagnen. Ett mycket roligt och lärorikt pass som öppnade flera dörrar för oss båda. Nu vill jag bara träna mer och mer. Hihi.