Skriver ju inte så mycket om mina åsikter vilket kan vara en svag egenskap hos mig själv. Men tänkte skriva lite om varför jag rider på stång.. Jag är en liten, (eller ja, ganska stor) outsider i stallet. Alla rider engelskt och jag western. När jag bestämde mig för att skola om Tose till w-ponny så kollade jag på ett stångbett bara för att. Jag fick låna ett kandarstång utav Lisa som jag red på ett tag vilket funkade superbra. Så jag köpte ett westernstång från hööks. Ett mildare stångbett enligt min kunnigare vän med tungfrihet med koppar på insidan. Det var lite stort eftersom det är rätt stora storlekar men det funkade så jag testade att använda det.

 

Jag har på det senaste inte haft problem med att Tose är pigg så att testa stång för mig var ingen big deal. Hade jag testat det på Flame hade det vart ett stort misstag. I vilket fall. Jag testade och började rida på det vilket funkade. Minns inte så mycket faktiskt men skiftade med hack, tredelat och stång när alla var inne i en "variationsperiod". Sen har det flytet på och jag och Tose har utvecklats hur mycket som helst i ridningen om jag kollar lite översiktligt. Egentligen hade jag kunnat skriva mosatsen men tänker jag ordentligt sen vi började är det helt annorlunda. 

 

Stångbett är skarpa så som ett tvådelat kan vara skarpt med en hård hand. "Ett bett är aldrig starkare än den hand som håller i tygeln." Dem som inte rider western ser stångbett som tortyr och många engelskryttare har "jag vet bäst attityd sen ridskolan" vilket irriterar mig. Egentligen har jag inte alls mycket kunskap om bett men jag vet att bettet inte skadar Tose för att jag alltid strävar efter att rida med slappa tyglar vilket jag näst intill alltid gör vilket varken skapar tryck eller smärta. Ger lite tryck i tyglen när det behövs vid vissa moment men inte annars. Sen är det skillnad på små tygeltag och att verkligen dra i hästen. Är jättenojig med att ta hästar i munnen. Går hästen och gapar eller tuggar med bett så är något fel. Hästar som gapar av skarpa tryck tycker jag är sorgligt. Visst har det hänt mig också att jag har fått ta i tyglen för att inte orsaka kaos eller olycka, men jag har hittat nya och bättre alternativ och jag har också försökt tränat bort problemem som att Tose blir het på hemvägen i skogen. 

 

Så till frågan. Varför rider jag på stång? Tose bär upp sig så sjukligt mycket bättre. Hela hans hållning blir helt annorlunda på stång, på ett bra sätt. Han blir mycket stadigare och inte lika vinlig. Han fipplar inte heller med bettet som han gör på tredelat. Jag själv kan ge mycket mindre signaler i alla moment jag utför och känslan att rida på stång är bra. Det känns fritt och skönt. Han hittar en bra form som han behåller mycket bättre på stång. Han kommer ner med huvud och hals i en naturligare hållning utan att bli framtung och höjer upp ryggen. Det är svårt att utveckla just varför i text. Det är en känsla man måste uppleva. Hoppas ni tycket det var ett vettigt svar. Hade velat fördjupa mig om både bett och hovar. Hur det påverkar hästen osv. Intressant är det.

 

Stångbett är inte torty men kan också användas på fel sätt som ett vanligt tränsbett kan göra. Jag kan inte heller försvara westernridnignen att alla skarpa bett används på ett shysst sätt för det gör det inte. 

 

Flame skiftar på ett kimbelwick (vilket jag tycker är sisådär beror på situation) och hack vilket också är lite sisådär på henne. Rider faktiskt inte helst Tose på hack. Bara i skogen. Han kommer oftast inte ner i den formen jag önskar som han gör stång. Kan dock bero på för korta tyglar. Flame är som jag skrivet väldigt svår men tror det gå över med tiden när man hittat lite knappar. 

 

Dags för er att berätta lite också. Vad rider ni på för bett och varför utifrån er ridstil?