Hej vänner! Önskar jag kunde skriva ett kul och peppande inlägg om hur jävla bra allt är. Men det är det inte, inte alls. Har en hel våg med känslor, tjugofyra timmar om dygnet, hela tiden. Saknad, besvikelse, ångest, smärta, sorg. Har ingen lust till något alls. Vill inte gå till skolan, orkar inte gå till skolan, orkar inte plugga, orkar inte ta mig till bussen, orkar inte träna, orkar inte ta mig till stallet osv trots att jag tvingar mig till det varje dag. Allt är så jävla mörkt och tugnt just nu. Tragiskt men sant. Kommer säkert ångra att jag publicerar det här, för det är såå inte jag. Och jag vill inte vara den personen. Var är av och på knappen? Nej, det finns ju ingen. Det är som att simma mot ytan, men alltid är det något som drar en tillbaka, ända ner till botten, varenda jävla gång. Kalla det depression, utbrändhet? Whatever, jag hatar båda uttrycken andå. Måste vart det mest djupa som någonsin skrivits här. Fan, ta hand om er, och jag vet att jag inte är ensam om att må såhär.